Max vet varför det blev så många mål
Publicerad: 2022-01-20
Herrlaget
Forwarden Max Véronneau säger att Jon Knuts var anledningen till att Leksand vann stort över Växjö på torsdagskvällen. – Han är tillbaka och då gör vi sju mål!

Max skämtar lite, men han tycker att Jons hårda jobb gav en extra skjuts till fjärdelinan. Tillsammans med Emil Heineman och Martin Karlsson ställde de till oreda för Växjö.
– Dom forecheckar högt och jobbar stenhårt. Knuts är så jobbig att möta. Jag har ju testat på när vi tränar.

Hittade målet

Den glade kanadensaren är nöjd med att alla kedjor är med i målprotokollet ikväll.
– Det är en styrka. Sju mål mot ett av de bättre lagen i ligan.
Ja, vad hände?
– Idag hittade vi nätet. I Malmö senast var vi väl lite rostiga, men idag funkade det bättre, säger Max.
Han håller med om att det var en rolig match.
– Det var kul att spela och jag förstår att den var underhållande att titta på.
De vackraste kassarna gjorde Calle Själin och Nils Åman enligt Max.
– Men det var överhuvudtaget många snygga mål.

Tre snabba mål

I början av andra perioden gör Leksand tre mål på drygt fem minuter.
– De är ett bra lag men idag är vi bättre. Växjö hade en dålig kväll och som tur var kunde vi utnyttja det, säger Max som gjorde 4-1 på Matt Caitos skott i stolpen.
Återigen stod skytteligaledaren på rätt ställe när det kom en retur. Max är, som vanligt, ödmjuk om varför han gör så många mål.
– Jag spelar med skickliga spelare. Zacke och Camper skapar mycket utrymme åt mig. Vi spelar bra ihop helt enkelt, säger Max som bildar kedja med Patrik Zackrisson och Carter Camper.

Hade du trott på sex poäng efter ett så långt uppehåll som ni haft?
– Man går alltid för att vinna, men det är klart att det här är sköna vinster. Vi vill fortsätta högre upp i tabellen, säger Max efter vinsterna mot Malmö i tisdags och nu mot Växjö. Han skrattar till lite och konstaterar att det gäller att plocka poäng nu när laget väl får spela. Max och vi andra hoppas på en ny rolig match med tre bortapoäng och noll corona på lördag mot Djurgården i Stockholm.

Katharina Dalmalm