Julia flyttade till Leksand 2011, då hon kom in på Hockeygymnasiet.
– Jag hade sökt till flera olika hockeygym, men valde till slut mellan Linköping och Leksand, berättar Julia, som tillägger att valet föll på Leksand ganska direkt.
– Varför? Det kändes rätt, helt enkelt. Jag kommer ju från Stockholm och hade väl egentligen ingen anknytning alls till Leksand innan, men när jag kom hit kan man väl säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag gillade, och gillar, att det är en liten by med hockeyn och arenan ganska centrerat. Det finns dessutom en väldigt vacker natur nära inpå, och jag kände direkt att jag skulle trivas här, vilket jag också gjorde - och gör.

Efter flytten hann Julia med två boenden i Leksand innan hon återvände till Stockholm.
– Det var med blandade känslor jag flyttade, men en stor anledning till flytten var att jag skulle få hjälp med min ryggskada i Stockholm, så det kändes ändå ganska självklart att göra det, berättar Julia.
Skadan utgjordes av tre diskbråck, något som Julia då känt av i ungefär två och ett halvt år.
– Ja, jag spelade ju med det där väldigt länge, i SM-slutspelet mot AIK till exempel, men till slut kände jag att det inte gick längre. I Stockholm fick jag ryggen opererad och det var lite som att få livet tillbaka.
Det var dock inte riktigt slut på skador för Julias del i och med den operationen. När ryggen var hel hann hon spela tre matcher med Djurgården innan hon skadade knä nummer 1. Väl tillbaka efter den skadan var det dags för knä nummer 2.
– Ja, jag hör ju hur det låter, men så var det. Och efter allt som hade varit bestämde jag mig sedan för att göra ett år, till att börja med, på college.
Och under collegeåret i USA, 2016-2017, var Julia helt skadefri, något som gjorde mycket för självförtroendet.
– Rent speltekniskt kanske jag inte lärde mig så mycket i USA, men det var verkligen bra för självförtroendet att få spela en hel säsong utan skador, och att vara en ledande spelare.

Hur gick tankarna efter det året?

– Jag ville hem igen, och jag ville till Leksand. Jag bestämde mig redan när jag lämnade Leksand att jag skulle komma tillbaka en dag, och jag är jätteglad över att det blev så. Det har varit fantastiskt att vara tillbaka, och jag ser redan fram emot en ny säsong.

Julia och sambon Andreas bor nu i en etta, några slagskott från arenan. Som grannar har de exempelvis Sofia Engström, Emelie Berlin och Wilma Johansson.
– Vi är ett litet hockeygäng som bor här och det är ju ganska perfekt egentligen. Väldigt smidigt att bo så nära arenan, det är helt klart det bästa med lägenheten.

Och det sämsta?

– Det är ju lite litet, speciellt när man bor två personer här. Det finns inget riktigt sovrum, ingen uteplats, och … lite dåligt med plats helt enkelt. Helst skulle vi vilja bo i hus, men i väntan på det försöker vi väl göra det bästa av den här lägenheten, menar Julia, och delar med sig av några exempel på egna lösningar som paret använder sig av i hemmet.
– Andreas har gjort en bänk i köket till exempel, där vi får undan lite grejer, och sen har vi ställt en frysbox i garderoben i stället för i köket. Det fanns mer plats där helt enkelt, haha.

Är du intresserad av inredning?

– Ja, jag gillar det, men jag tror att jag kommer att gå in för det lite mer när jag bor större…

Hur bra är du på städning?

– Vi är väl båda lite lagom ordningssamma. Vi tycker om att ha det städat, men är ganska duktiga på att stöka ner också… Men vi har väl delat upp det lite så att jag oftast städar och han lagar mat. Jag är ju nästan aldrig hemma på kvällarna, så det passar helt enkelt bäst så.

Andreas paradrätt?

– Oj, jag vet inte riktigt. Jag har nog ganska tråkig smak, och gillar mest pannkaka och tacos och sånt. Men han är bra på att laga mat, absolut, säger Julia om sambon som hon i övrigt beskriver som "händig, påhittig, hockeyintresserad och en riktig leksing".

Låter som alla rätt?

– Ja men precis. Han är ett riktigt kap, haha.

Vad gör ni helst när ni är hemma?

– Alltså, om vi båda är lediga är vi nog helst inte hemma faktiskt, vi hittar hellre på någonting. Men här hemma blir det väl mest att vi äter och så. Och, det här låter tragiskt, men städar och tvättar gör vi väl också. Det ska ju göras det med, och det är svårt att få tid till det när man inte är ledig så mycket, menar Julia, som vid sidan av hockeyn arbetar en del i restaurangen i arenan.
– Och så pluggar jag till brandman också, på distans. Jag läser första terminen nu, och det känns som att jag har hittat rätt. Jag har varit inne på att jobba inom försvaret, eller som polis eller brandman, och det känns som att jag hamnade rätt nu.

Vem i laget, förutom du då, skulle passa bäst som en framtida polis/brandman?

– Denise. Dels är hon inne lite på det spåret redan, och dels finns det ingen människa som jag litar på mer. Hon skulle bli en jättebra, både brandman och polis.

Vem i laget har det finast hemma?

– Nu har jag inte varit hemma hos Ilze, men jag har ju sett bilder. Det måste vara hon! En som inte har det finast är i alla fall Denise, haha. Hon bryr sig liksom inte så mycket om inredning… eller tvätt… eller städning. Haha, nu låter det kanske värre än vad det är, men vi kan väl säga som så, att det här med att ha ett fint hem kanske inte är något hon prioriterar.

Vilka tre i laget skulle få bygga ditt framtida hus?

– Ilze skulle få stå för inredningen och Emma Lind skulle nog också få hjälpa till med den biten. Vi har lite lika smak tror jag. Dessutom är hon väldigt pedant, så där skulle man kunna lita på att resultatet blev bra. Sen skulle jag välja Jossan Söderberg också. Hon är stark och skulle kunna bära mycket. Sen är hennes kille väldigt händig också, och jag tänker mig att han skulle ingå i någon form av paketlösning. Man måste ju tänka lite smart också, haha.