Hemma hos Jesper Ollas

För hur gick det egentligen till när Jesper och Johanna köpte huset? Vad fastnade paret för?
– Ja, Jesper, vad fastnade vi för…?
– Haha, ja alltså, vi hade ju pratat om hus och så innan, men att det blev just det här huset ligger väl kanske mest på mig…. Jag åkte hit och tittade en dag och fick ett pris som jag verkligen var nöjd med, så jag sa ja direkt.
– Ja, och när han skulle visa mig huset, visade han som sagt grannhuset först och sa; så här kan vårt hus också komma att se ut.

Och hur såg det ut från början?

– Det var ett ruckel! Eller nej, kanske inte ett ruckel, men det var väldigt mycket som behövde göras, framförallt invändigt, menar Johanna.
– Men Jesper och hans pappa har gjort ett jättejobb och bytt ut nästan allt här inne. Vi har också gjort en utbyggnad i hallen och byggt en altan, så nu är vi verkligen jättenöjda. Vi trivs jättebra.

Och du, Jesper, är alltså riktigt händig?

– Nja, ganska i alla fall, en del saker har man väl lärt sig. Jag tycker att det är väldigt roligt att hålla på i alla fall.

Efter att paret köpt huset 2009, hann de bo där i drygt två år innan flytten till Gävle, där de hyrde en lägenhet. Under åren i Brynäs hyrde de ut huset i Leksand.
– Vi hade väl egentligen hela tiden en plan eller önskan om att återvända hit någon gång. Vi trivs väldigt bra i Leksand båda två, säger Johanna, som ursprungligen kommer från Borlänge.
– Leksand är perfekt, speciellt nu när man har barn. Nära till naturen, mycket sport och fritid, och många barnfamiljer i närheten. Det känns som en jättebra miljö att växa upp i.

Var det här huset er första gemensamma bostad?

– Nej, vi bodde i en lägenhet i Limhagen först, jag tror att vi flyttade in 2006, berättar Jesper.
– Nästan alla i laget bodde ju där ute på den tiden. Jag vet att bland andra Johan Hägglund, Morten Green och Marcus Weinstock bodde där. Vi bodde där i ungefär tre år innan vi flyttade till huset.

Beskriv er inredningsstil?

– Vi gillar väl båda lite lantlig stil, eller sånt som passar huset helt enkelt. Sen kanske du skulle vilja göra ett spelrum med en massa begagnade hockeytröjor på väggarna, men där känner jag… nej!, säger Johanna och skrattar.
– Det hade varit fint… Men förutom det så kommer vi väldigt bra överens, när det gäller det mesta faktiskt. Ser man till inredningen vill jag gärna vara med och bestämma grovgrejerna, men detaljerna sköter mest Johanna.

Finns det något i hemmet som den ena älskar och den andra… inte älskar?

– Vi har ju en sån där tuppljusstake som jag tycker är väldigt fin, men av någon anledning så försvinner den nästan direkt när man har tagit fram den, säger Jesper menande, innan han tillägger:
– Och det roligaste är att du låtsas som att du har glömt att du har tagit bort den varje gång. ”Jaha, ställde jag den där?”, haha.
– Ja, ja, men nu har vi den ju framme?
– Ja, efter ganska mycket påtryckningar av både mig och mamma så står den i alla fall i ett fönster nu. I tvättstugan…

När det gäller sysslor i hemmet berättar paret att Johanna sköter det mesta när det gäller tvätt och städning, medan Jesper lagar nästan all mat.
– Det är inte så att vi har delat upp det, det har bara blivit så, och båda är nöjda med det, berättar Jesper, som i köket ofta får hjälp av äldste sonen Ebbe.
Ebbes paradrätt är enligt egen uppgift blodpudding, men när Leksingen hälsar på bjuder han (turligt nog) istället på egengjorda chokladbollar.
Lillebror Max ägnar sig hellre åt att skrikandes springa över golvet med en hockeyklubba i handen.
– Haha, han leker att det är spelarentré. Det är ganska standard här hemma, berättar Jesper.

Vi sitter på nedervåningen, där kök, hall och vardagsrum sitter ihop i en öppen planlösning.
– Det är här vi hänger mest. I och med att det är så öppet, känns det aldrig instängt eller så. Vi lagar mat, leker, äter eller bara hänger. Det är jätteskönt.

Hur funkar livet med två småbarn?

– Det är fantastiskt, så klart, och för oss funkar det jättebra, men visst kan det vara tufft också. Jag ska erkänna att jag trodde att det skulle vara mycket lättare med två barn än vad det är, säger Jesper, och får medhåll av Johanna.
– Ja, för oss var det en mycket större omställning att gå från ett till två barn, än från noll till ett.

Hur är det att vara hockeyspelare och pappa till två småbarn?

– Det här med sömnen är ju svårt så klart, det är klart att det påverkar. Nu är det mycket bättre, men förra året var ganska tufft. Även om vi har gjort så att jag ska få sova nätterna före match, så har det ju varit svårt för mig att koppla av när jag hör att Johanna är uppe och krigar. Man vill ju hjälpa till.

Och hur är det att vara mamma till två småbarn OCH samtidigt fru till en hockeyspelare?

– Haha, ja du… Nej då, men visst kan väl det vara tufft ibland också, att ta mycket med barnen själv. Men vi har verkligen haft en fantastisk hjälp av bådas föräldrar. Jespers mamma är suverän, hon är här och hjälper oss väldigt mycket, så det är jättebra. Och sen tycker jag ju att det är fantastiskt kul också, att Jesper håller på med hockeyn, det har jag alltid gjort.
– Ja, du har verkligen haft en grym inställning till hockeyn hela tiden, och alltid sett fördelarna, även om du själv tyvärr har fått ta ett steg åt sidan när det gäller din egen karriär.
– Jo, men samtidigt har det varit självklart också. Och det kommer ju komma en dag när du bestämmer dig för att lägga av också, och då blir det kanske ombytta roller. Sånt där jämnar ut sig, huvudsaken är att familjen är lycklig, och det är vi verkligen.

Avslutningsvis, vem i laget skulle få fria händer att inreda ert hem?

– Jag tror på Åslin, jag tror att han är en sån som bryr sig ganska mycket om hur det ser ut hemma, säger Jesper, medan Johannas val faller på Tobias Forsberg.
– Ja, men det är inte heller hel fel. De två ihop skulle nog lyckas riktigt bra.

Och vem skulle stå sist på listan?

– Alltså, jag har jäkligt svårt att tro att Wikman har nån koll på sånt här. Men, jag kan ha fel!