Vad minns du av säsongen 2002/2003?
-Jag minns den ganska väl faktiskt. Vi hade kvalat oss upp från HockeyAllsvenskan året innan, så att vi tog oss till kvartsfinalspel säsongen därpå var väl ändå ganska anmärkningsvärt. Jag minns säsongen som en av de roligaste. Tyvärr åkte vi ju ut i kvarten mot Färjestad, men jag vet att vi vann tredje matchen hemma och att vi spelade riktigt bra. Jag tycker nog att vi hade förtjänat att vinna någon mer match i den serien, men visst, på det stora hela var Färjestad bättre än vad vi var, säger Karlberg, som under nämnda säsong snittade omkring en poäng per match.
Kedjekompis då var för övrigt en viss Niklas Eriksson, numera Örebrotränare.
-Ja precis, jag vet att jag lirade mycket ihop med Niklas och Jensa (Nielsen) och att det flöt på bra för oss. Chrille (Christer Olsson, numera assisterande Örebrotränare) var ju också med i laget, så visst blir det väl lite speciellt att vi ska mötas på det här sättet nu.
Har ni haft någon kontakt inför det som väntar?
-Nja, alltså vi har ju kontakt lite till och från. Jag och Chrille tränade ju juniorerna här i Leksand ihop för några säsonger sedan till exempel, men just de senaste dagarna har det varit ganska lugnt med kontakt. Vi sparar det till söndag.
Bortsett från playin-säsongen 2013/2014 har Leksands IF (på herrsidan) alltså inte varit i slutspel sedan säsongen 2002/2003.
Hur efterlängtat är det här?
-Jag kan inte påstå att det direkt är nåt man har gått runt och funderat över genom alla år, men visst när vi är där vi är, är det klart att det känns oerhört roligt. Framförallt känns det jäkligt kul att alla som på ett eller annat sätt har lagt ner sin själ i den här föreningen i så många års tid, nu äntligen kan få uppleva en sån här avslutning på säsongen. Inte minst alla fans! Sen när det gäller laget har jag sagt hela tiden att vi har en väldigt bra känsla. Det känns lugnt och förväntansfullt på samma gång, och det känns på något sätt som att vi har haft en grundtrygghet att falla tillbaka på hela den här säsongen.
Främsta nyckeln till den trygghetskänslan?
-Dels tycker jag att vi har varit väldigt noggranna med allt i år. Vi gick på is lite senare än de andra lagen, vilket kanske gjorde att vi var lite extra noggranna när vi väl klev på. Sen har det så klart betytt oerhört mycket att vi har fått spelet att stämma, att vi har vunnit matcher och att vi på det sättet successivt har byggt upp ett självförtroende. Alla spelare har bidragit på sitt sätt, och jag som har tränat juniorer här i föreningen tidigare, blir förstås lite extra varm i hjärtat när jag ser hur de utvecklas och tar för sig i vårt representationslag. Det är ett väldigt bra betyg till föreningen och vår verksamhet.
Ditt bästa slutspelsminne?
-Det måste vara 1997 när vi spelade semin mot Färjestad. Det är väl på sätt och vis både ett fantastiskt och ett jobbigt minne… Vi ledde den avgörande matchen med 3-0 men tappade det och förlorade… Jag tycker dock fortfarande att vi var det bättre laget och att det var lite oflyt att vi åkte ut. Hur som helst var det en härlig upplevelse att spela semifinal.
Du kan ju få uppleva fler semifinaler…
-Ja vem vet? Det hade varit kul!
Men först av allt är det alltså kvartsfinaler på schemat, inledningsvis på hemmais.
På söndag klockan 15.00 samt måndag klockan 19.00 gästas SHL-trean Leksand av sexan Örebro, och det återstår att se vilka fans, spelare och tränare som får jubla efter dessa matcher.
Sämst förlorare av dig, Niklas och Christer?
-Oj, det måste nog vara Chrille. Han kan bli riktigt grinig.
