Nisse Nilsson tror på snabb återkomst till SHL
Nisse Nilsson spelade i Leksand mellan 1963 och 1969. Han kom till Leksand från hembygden i Forshaga. Där hade han spelat mer eller mindre under hela sin karriär med undantag då han bodde i Midsommarkransen i Stockholm och spelade för IK Göta.
Även om Göta vunnit inte mindre nio SM-guld så var det först i Leksand som han vann sitt första och enda SM-guld. Det var 1969 efter den klassiska 1-1 matchen mot Modo uppe i Kempis. Efter matchen slängde han sina skridskor i papperskorgen inne i omklädningsrummet som en symbolik för att karriären var över. Efter säsongen 1968/69 flyttade han och familjen från Åkerö i Leksand hem till Forshaga, inte långt från kvarteret Grossbol där han växte upp.
Dubbel världsmästare
Nisses meritlista är lång och förutom att han vann SM-guld med Leksand är han dubbel världsmästare, 1957 och 1962, Olympiska spelens bästa forward 1960, Rinkens riddare 1962 och Guldpuckvinnare 1966. Dessutom har han sin tröja pensionerad och upphängd i taket på Tegera Arena i Leksand.
"Leksand ska vara i eliten"
I mars nästa år fyller Nisse Nilsson åttio år. Han och hans fru Rigmor har fortfarande ett stort Leksandshjärta.
- Det var inne helsike tråkigt när Leksand åkte ur för man hör inte hemma i den serien man kom att hamna i nu. Leksand ska vara i eliten. Det syns inte minst genom den supporterskara som man har runt om i Sverige, säger Nisse Nilsson när leksandsif.se besöker honom och hans hustru Rigmor i deras hem i Forshaga.
"Chanserna är väldigt stora"
Trots degraderingen tror Herr och fru Nilsson att Leksand har stora chanser att ta sig tillbaka till SHL redan nästa säsong.
- Jag tror att chanserna är väldigt stora att man klarar det om man gör lite ombyggnationer både i ledningen och laget. Man ska inte värva 40-åriga finländare. Det är bättre att plocka upp lite juniorer eller i första hand värva svenska bra spelare.
Nisse Nilsson vill med andra ord se klubben jobba på samma sätt som då han själv kom till klubben. Då var han ensam om att inte komma från Dalarna i laget. Det mest långväga värvningen var annars Gunnar Andersson. Han hade Rune Mases hittat i Dala-Järnas Division 4 lag. Andersson, som fyllde 70 år i höstas, blev som bekant lagkapten i Leksand då Thommy Abrahamsson flyttade till New England i WHA.
- Bröderna Abrahamsson kom också upp i laget under mina år i klubben liksom Mats Åhlberg, Dan Söderström, Gunnar Andersson som du nämnde, och så vidare. Innan dess hade även Leksand plockat upp ”Totte” (Folke Bengtsson), ”Nubben” (Lars Andersson) med flera. Det skapade ett stort engagemang och hjärta för klubben bland oss spelare.
Hur tänker du kring det fantastiska stödet som Leksand har både i med och motgång?
- Det är jättehärligt. Jag fick min tröja hissad uppe i Leksand. Då var jag verkligen rörd eftersom hela hallen skrek ”Nisse”, ”Nisse”, Nisse”…, Nisse Nilsson tystnar lite innan han fortsätter:
- Då vart man tårögd. Jag har ett stort hjärta för Leksand fortfarande. Trots allt var jag åtta säsonger i Leksand och även om Forshaga är mitt hem så har jag lite rötter kvar där uppe.
- Både jag och Rigmor vill passa på att hälsa upp till alla våra vänner i Leksand och även till alla fantastiska supportrar till klubben som finns runt om i landet. Vi håller våra tummar här i Värmland för att vi snart ska vara tillbaka i SHL, avslutar Nisse Nilsson och kramar om sin fru Rigmor samtidigt som dom pratar om tiden dom hade uppe i Leksand, en tid som ligger båda varmt om hjärtat.
