"Våra fans är unika"
34-årige Jesper Ollas har, bortsett från fem säsonger i Brynäs, varit en del av Leksands A-lag sedan säsongen 2004/2005. Han vet med andra ord hur det är att spela inför det blåvita publikhav som ofta fyller läktarna i arenan. Men han vet också hur det är att vara en del av det nämnda publikhavet:
– Jag har ju faktiskt varit publik i väldigt många säsonger också. Jag vet inte hur gammal jag var när jag började gå på hockey, men jag minns i alla fall någon av de första matcherna som jag var och kollade på. Leksand mötte Modo och jag kommer ihåg att farsan sa åt mig att jag skulle hålla koll på två killar i Modo som hette Peter Forsberg och Markus Näslund. De skulle bli bra, trodde han, och det fick han ju rätt i.
Några fler tidiga minnen från läktaren?
– Jag minns att det alltid var en höjdpunkt när man fick komma hit och se på hockey. När man var liten var det ju mer att man satt på läktaren och kollade, vilket var jättehäftigt så klart. Men sen när man blev lite äldre blev det mer att man hängde med kompisarna. Då var det kanske 10% kolla hockey och 90% springa runt på i arenan och hänga bakom ståplats. Sen efter matchen minns jag att man alltid skulle krypa in under ståplatsläktaren och leta pengar, haha.
Gjorde du några fynd?
– Jadå, någon tia hittade man väl då och då, haha.
Men att spela inför Leksandspubliken då, hur är det egentligen?
– Något av det bästa jag vet! Jämfört med många andra allsvenska klubbar ligger vi på en helt annan nivå. Vi är en elitklubb med elitsupportrar, så är det bara. Som spelare i Leksands IF är man ju väldigt bortskämd med att det nästan alltid är mycket publik och alltid bra publik. Våra fans är unika och något som man är väldigt stolt över som leksing.
På vilket sätt hjälper stödet på läktaren er att göra bra matcher?
– Man blir lite extra taggad, helt klart. För oss blir publikens stöd en trygghetskänsla. Vi vet att vi har publiken i ryggen och stärks av det. Samtidigt vet vi att motståndarlaget blir att känna sig små, när de kommer ut på isen och möts att publikens tryck. De blir svaga och vi blir starka redan från start, och det är naturligtvis en otrolig mental fördel.
Någon favoritramsa?
– Bra fråga, men det tror jag inte. Jag gillar alla, och famförallt att det alltid låter någonting.
Favoritminne i arenan?
– En match som jag minns väldigt starkt är min första match i LIF efter åren i Brynäs, det var häftigt på så många sätt. Jag hade verkligen längtat efter den dagen, inte minst just för att få spela inför fansen igen, sen när det väl blev verklighet… det var stort faktiskt!
– Sen kommer jag så klart aldrig att glömma när vi gick upp i högsta serien under min första säsong i A-laget. Det är verkligen något jag vill uppleva igen.
Känns målet realistiskt?
– Jag tycker verkligen det. Vi har ett sjukt bra lag och sjukt bra förutsättningar för att nå ända fram. Sen måste vi göra något bra av det också, så klart. Men alla känns väldigt motiverade, och vi ser fram emot att allt ska dra igång.
