Hemmamålvakter på hockeyskolan

Publicerad:

Årets första hockeyskolsvecka närmar sig sitt slut, och två av hockeyeleverna som har varit i farten denna vecka är hemmaspelarna Victor Danielsson och Oskar Grop (-2002).
- Det har varit en bra vecka. Full fart, bra träning och många nya kompisar, summerar duon som till vardags är målvakter i Leksands IF.

För Oskar är det här det andra året på hockeyskolan, för Victor det tredje.
- Det ger väldigt mycket att vara med på en sån här skola. Det är mer fart på träningen här, menar Victor, och Oskar fyller i:
- Och sen är det såklart roligt med alla nya kompisar, och att man gör en massa andra roliga saker tillsammans än bara hockey.

Vad har ni hunnit med hittills?
- Vi har varit till Sommarland bland annat, och så har vi spelat baseboll. Det var kul, och just baseboll är ju väldigt bra träning för oss målvakter eftersom man får träna på att fånga bollen.

Bra mix i gruppen
I Oskars och Victors grupp är man totalt 29 elever.
- Sju av oss kommer från Leksand, men annars är det folk från hela Sverige. Och Norge också förresten. Och två tjejer har vi i gruppen, så det är kul. Det är en bra blandning.
Kring tvåtiden på onsdagseftermiddagen hade gruppen redan hunnit med ett fyspass, ett teoripass, och ett ispass.
- Och jag och Oskar har hunnit med ett extra målvaktspass också, påpekar Victor.

När gick ni upp i morse för att hinna med allt detta?
- Kring 6 var det nog… Hade vi fått välja hade vi nog gärna sovit lite längre, men det funkar.

Vad är det bästa med att vara målvakt?
- All cred man får efter en bra match, säger Oskar.
- Till exempel efter en snygg räddning, fortsätter Victor.

Det sämsta då?
- När det står 1-1 och det är precis i slutet av en match är det klart att man känner lite press. Man vill ju inte göra bort sig, menar Victor.
- Men jag tycker ändå att man blir mer och mer van med det. Man gillar det ju också, tillägger Oskar.

Är drömmen att någon gång bli A-lagets målvakt här i Leksand?
- Absolut, det är drömmen, börjar Victor, medan Oskar inte nappar riktigt lika mycket:
- Nja, jag vill gå längre än så, säger han, vilket får Victor att tillägga:
- Ja, det är klart, det vill ju jag också. Men jag kan gärna stå i Leksand ett tag först.

Elin Broman