Jonas Bergqvist inför Gävle/Dala-duellen

Jonas berättar att han som ung hockeytokig skåning valde mellan Brynäs och Leksand eftersom det var lagen ”som gällde” då.
– Det blev Leksand för de hade snyggare tröjor. Och då var det extra stort att få inleda karriären med ett Gävle/Dala-derby.
Matchen slutade 4-4 där Leksand kvitterade i slutminuten och Jonas spelade fram till ett mål.
– När jag gled ut i båset tänkte jag ”vad stort, nu har jag spelat i Elitserien för Leksand!”.
Det var en minnesrik match för Jonas på många sätt. Christer Abris, som var målvakt i Leksand, svimmade i duschen efteråt och ambulans fick tillkallas.
– Det var innan målvakterna fick ha vattenflaska på målet och Abris blev uttorkad. 

Inte alltid lika bra minne
Jonas får frågan om han har något riktigt dåligt derbyminne.
– Nä, jag har inte samma minne när det gäller elände, säger han med ett skratt.
Han menar att de flesta derbyna var fantastiskt kul att spela.
– Vi vann oftast hemma, men hade svårt att besegra dem i Gavlerinken. 

Bra samarbete med Brynäs genom åren
När Jonas var klubbdirektör i Leksand uppskattade han att samarbete med Gävleklubben fungerade bra.
– Jag minns att vi tog med oss fem sponsorer var och åkte över och tittade på Karjala Cup i Finland. Vi hade Gävle/Dala-duell i bowling som vi vann.
Det var alltid hårda bataljer på isen mellan lagen, men Jonas tycker att de hade bra kontakt mellan klubbarna och mellan supportrarna.
– I Mästarcupen i Norrtälje såg jag hur fansen spelade fotboll mot varandra och sen gick in o hejade på varsitt lag. Det är så idrotten ska vara.

Vad gör du numera?
– Jag är chef på Swedbank i Halmstad och trivs jättebra med det. Jag har haft förmånen att ha många intressanta jobb.
Även som hockeyspelare jobbade Jonas och även då på bank i Leksand. Det var inte alltid lätt att gå upp till jobbet efter att ha kommit hem sent efter en lång bortaresa.
– Jag jobbade hela tiden medan jag spelade och det hjälpte mig att utvecklas enormt mycket. 

Saknar du hockeyn?
– Jag sitter i Hockeyförbundets styrelse så det blir en hel del hockey. Och jag pratar hockey med folk varje dag. Men jag saknar inte att vara klubbdirektör. Däremot har jag fortfarande en emotionell relation till Leksand. Det är kärlek på riktigt!
Jonas menar att många brukar sakna omklädningsrummet och kamratskapen där när de slutar med hockeyn. Men inte han.
– Jag har haft den känslan på mina arbetsplatser.
Men han erkänner att han saknar två saker med hockeyn.
– Att vara så där fruktansvärt vältränad OCH att spela den sista minuten i den där jäkla viktiga matchen… Det där riktigt avgörande läget. Att sitta i båset och få ögonkontakt med tränaren.
Jonas menar att det var stort att känna att tränaren hade förtroende för att han skulle kunna bidra.
– Att ta ut allt ut din kropp för att försvara dina färger.

Många känslor vid degraderingen
Känslorna för Leksand sattes på hårt prov under kvalmatcherna mot Malmö i våras.
– Jag var på några av matcherna i Malmö. Det var så jobbigt. Jag kunde knappt sitta still, låg och tuggade på mattfransarna…
Det märks att Jonas känner med klubben och alla fans och att han hoppas på en snabb resa tillbaka till SHL.
– Jag har Leksand och hockeyn att tacka för så mycket. Jag har lärt mig att lyckas som hockeyspelare handlar om att komma igen efter en förlust. Att läka skador och att håll i relationer. Det har jag tagit med mig i resten av livet.