Jon kom till Leksand från hemorten Malung som sjuttonåring. Och förutom sju matcher i Malmö har han sedan dess spelat i den blåvita tröjan.
– Jag trodde verkligen inte att det skulle bli så många matcher, då när jag kom hit som tonåring, säger Jon som inte ångrar sitt klubbval.
Han berättar hur mycket han uppskattar de stående ovationerna och fansens sång innan söndagens match.
– Jag fick gåshud. Det blir ett minne för livet. Jag kunde inte önska mer, säger Jon rörd.
Att laget sen vann matchen med 7-2 och nu är klara för kval mot Mora gör inte saken sämre.
– Alla var ju där för hockeyn och inte för min skull, men jag är jättetacksam att bli hyllad en sån match, säger Jon.
Han och lagkompisarna var rejält taggade och fokuserade för att möta AIK och Jon säger att ceremonin blev ett bra startskott.

Vad är ditt bästa minne från de här 501 matcherna?
– Det är en svår fråga. Men så klart de gånger vi gått upp till SHL. Och så alla fantastiska kompisar jag mött på vägen. Det har varit en hel del omsättning på spelare, precis som det är i hockeyn, men många har jag fått starka band till, säger tjugoåttaåringen.
Några som betytt särskilt mycket för Jon är nuvarande kedjekompisarna Martin Karlsson och Jesper Ollas. Och så Tobbe Forsberg förstås.
– Jag har spelat väldigt mycket med Tobbe och Martin så det är klart att banden till dem blir extra starka. Och så Jeppe som varit viktig för mig. Så det är dom tre jag tänker lite extra på, menar Jon som säger att de alla fyra prioriterar det hårda jobbet.

Hur skulle Jesper beskriva dig som spelare och lagkompis?
– Va?! Den var svår, säger Jon och skrattar åt Jesper som precis går förbi.
– Han skulle nog säga att vi är lika dåliga!
Leksandsif.se hör med Jesper Ollas hur han, lite mer allvarligt, skulle beskriva sin kompis.
– Sen jag kom tillbaks till klubben har jag sett Jon växa för varje säsong. Och det här året tror jag inte han gjort en enda dålig match. Han är en stor ledare i gruppen och är alltid engagerad för att utveckla laget och sig själv, säger Jesper som tillägger att Jon alltid visar ett stort hjärta för klubben med sitt uppoffrande spel.

Den perfekta matchen

Så Jon fick fira match 500 med att vinna i Stockholm mot AIK på fredagskvällen. Och där gjorde han det mycket viktiga ledningsmålet i första perioden. Jon firade framför den enorma bortaklacken på Hovet och fick efter en ytterst oviss och spännande match uppleva att segern gick till Leksand.
– Det är roligt att vår kedjas hårda arbete betalar sig i fler mål den här säsongen, men det är också viktigt är att gå i bräschen på andra plan, tycker Jon som vill gå av isen efter varje match och vara nöjd med sin arbetsinsats.
Inför returmötet var det så dags för hyllningarna i Tegera och match två mot AIK. Till skillnad från första drabbningen var tredje perioden nu totalt fri från nerver i och med den stora ledningen.
– Det var den perfekta matchen. Det kändes kassaskåpssäkert så jag kunde både njuta och samtidigt vara fokuserad, säger Jon som berättar att Martin, Jesper och han hjälptes åt att pusha på laget som tappade lite initiativ när ledningen blev så stor.
– Vi ville inte bjuda in AIK i matchen.

Hur mycket märker du av publikstödet när du är på isen?
– Det är klart att jag hinner tänka mer på det när jag sitter i båset. Men därute så hör jag ju vrålet vid mål. Eller när någon gör något annat bra som att täcka skott eller tacklas. Det ger en massa energi.

Kvalfyllda veckor

Nu väntar Mora i bäst av sju matcher. I de två senaste årens kvalmöten har Mora stått som segrare. Men Jon är helt säker på att Leksand vinner i år.
– Det blir tredje gången gillt!