Daniel spelade i hockeyallsvenskan med Leksand som junior. Sen blev det flytt till Luleå och debut i SHL 2011. Ett fint minne.
– Vi mötte Linköping och jag gjorde mål i min första match, säger Daniel. Han tycker att åren och matcherna gett stabilitet och rutin till hans spel.
– Och man lär sig vara ödmjuk.

Ingen drömmotståndare

I kvällens hemmamatch var Örebro på besök. Närkingarna är verkligen ingen drömmotståndare för Leksand och trots ledning med 2-1 blev det förlust till slut.
– Det är oftast väldigt tajta matcher mot dom, så det är surt att Örebro alltid drar längsta strået. De är skickliga på att vända spelet säger Daniel besviket.
Han är tydligt missnöjd med förlusten och tycker att Leksand blev hårt straffade av misstagen de gjorde. Särskilt som laget spelade bra i andra perioden och hade möjlighet att ändra på resultatet.
– Vi skulle gjort mål där. Istället bjuder vi Örebro på minst två mål, säger han och håller med om att det var en spännande match med många målchanser för båda lagen.

Hur ser du på Leksands inledning av säsongen?
– I första matchen (mot Skellefteå) spelar vi bra i fem mot fem och förlorar i boxplay. Den andra matchen är en stabil bortamatch och seger mot Malmö. Och idag är det okej om vi bara inte bjuder dom på chanserna.

Svårt få speltid i powerplay

Daniel ser sig själv som en tvåvägsback. Förra säsongen blev det mer spel i powerplay än det blivit hittills i höst. Tycker han att hans roll ändrats?
– Nja, inte så mycket. Jag får mycket speltid i fem mot fem och i boxplay. Kanske inte lika mycket i powerplay, säger Daniel.
Tycker han att det är trist att laget kör mest med fem forwards i numerärt överläge nu. Att backarna inte får så många sekunder i den spelformen?
– Nä, det inget att säga om det. Det där kommer variera över tiden. Och vi behöver ha en lina som levererar som dom gör, säger Daniel med ett skratt.
Han fick se två nya powerplaymål i kväll av den skickliga formationen, men tyvärr räckte det inte till poäng.

Pappa bland backarna

Eftersom Jonas Ahnelöv och Johan Fransson fortfarande saknas, blir det tjugoåttaårige Daniel som får ta på sig papparollen bland backarna.
– Det är klart att vi saknar dom. Två riktigt stabila pjäser. Men det blir upp till oss andra att kliva fram, avslutar Daniel.