Förra gången han tränade LIF Dam var mellan åren 2008-2011.
– Tre år där vi åkte ut i kvarten alla åren. Så här i efterhand kan jag ändå se att vi gjorde det väldigt bra. Vi hade yngst trupp i Riksserien alla dessa år, och var ändå så pass bra med som vi trots allt var. Flera av spelarna från de åren fanns ju kvar i laget även den gångna säsongen, och det roligt att se vilka bra hockeyspelare de har blivit, menar Uffe, som efter det förra tränaruppdraget i LIF exempelvis har tränat Fagersta i division 2.
– Direkt efter att jag tränade damerna förra gången blev jag sjuk och fick problem med hjärtat. Jag fick hålla upp något år, men jag var i Fagersta 16-17. Jag har haft flera bra anbud från division 1- och 2-klubbar genom åren faktiskt, men för mig är det viktigt att det känns helt rätt innan jag hoppar på någonting.

Och det gör det nu?

– Verkligen. Det känns jätteroligt att få komma tillbaka, och det känns som att jag har tagits emot väldigt positivt av tjejerna. Allt känns inspirerande och jag har många roliga utmaningar framför mig, inte minst att få ihop ett lag.

I nuläget finns Julia Åberg (mv), Emma Lind (b), Maja Nyhlén-Persson (b), Linnéa Sjölund (b), Emelie Berlin (fw), Ellinor Hermansson (fw) och Karolin Malmquist (fw) på kontrakt.
– Och flera av dessa har så kallade gymnasiekontrakt, däribland Maja. Prio för mig är att skriva ett A-lagskontrakt med henne, det är oerhört viktigt för oss att ha henne kvar i laget och föreningen.
I övrigt finns en hel del rutinerade spelare, som exempelvis Elin Lundberg, Sofia Engström och Hanna Lindqvist, som ännu inte har skrivit på något kontrakt.
– Min förhoppning är självklart att behålla dessa, och flera andra ur den gamla truppen, och jag jobbar med det just nu, berättar Uffe, som tillägger att han även ser sig om efter tänkbara nyförvärv.

Inom Sverige?

– Just nu tittar jag utanför Sverige, och då på riktiga spetsspelare. Jag kommer att titta i Sverige också, det gäller att sondera terrängen.

Tanken är att laget ska dra igång den gemensamma träningen i början av maj.
– Ja, och det är en hel del bitar som ska falla på plats till dess, men jag är inte orolig. Vi kommer att få ihop ett bra lag, det är jag säker på.

Letar ni även efter en assisterande tränare?

– Vi jobbar på det och har nog snart en lösning. Dessutom har vi ju Robert Kock och Kicki Backlund klara som nya lagledare, vilket känns jättebra. Organisationen kring dam har verkligen utvecklats och det känns positivt och lovande.

Vilken typ av lag vill du bygga?

– Där det främst har fallerat på senare år tycker jag är på backsidan. Det defensiva spelet måste förstärkas, så för mig är det viktigt att bygga laget bakifrån.

Och vilken typ av hockey kommer ni att spela?

– Jag har sett mycket damhockey och tycker att det tråkiga med SDHL är att alla lag i princip spelar samma spel. De pressar tufft i banan, åker mycket skridskor och spelar en offensiv hockey. Inget fel med det, tanken är god, men det är också lätt att gå bort sig och få kontringar mot sig. Jag vill ha ett mer geneomtänkt spel än så, även om vi självklart fortfarande kommer att spela offensivt.

När Uffe Hedberg beskriver sig själv som tränare använder han ordet rättvis.
– Det ska vara lika villkor för alla. Presterar man inte, spelar man inte, så enkelt är det. Jämför man mig som tränare, förra gången jag var här mot nu, så har jag nog ändrat mitt tränarsätt ganska mycket. Förra gången var jag nog mer old school, och hade lite av den macho-attityden som funnits, och kanske finns, inom hockeyn. Det var lite "piska och morot". I dag är jag mer påläst, analyserar mer och är bättre förberedd. Jag är också en tränare som anser att man lär sig bäst genom praktiskt genomförande.

Du har tränat både herr- och damlag. Vad är svårast?

– Lite skilland är det allt i alla fall. Förra gången jag kom in som damtränare försökte jag bara köra samma race som med killarna, men det kom jag underfund med ganska snabbt att jag inte kunde göra. Jag tror att det handlar lite om hur man lägger fram kritik, tjejerna vill oftast ha mer utförliga förklaringar till saker och ting. Samtidigt tycker både jag och de att allt ska läggas på samma nivå som i ett herrlag, självklart. Jag kommer att vara lika tuff med tjejerna, kravbilden och kritiken kommer att vara densamma. Det handlar mer om sättet man lägger fram den på. En sak man kan konstatera är i alla fall att det är väldigt roligt att träna ett damlag och att det känns jättekul att vara tillbaka.

Vad ser du framför dig när du tänker på säsongen?

– Vi måste ju satsa på att vara bättre än de senaste säsongerna i alla fall, så jag hoppas att vi går långt. Ett första delmål är att ta oss förbi kvarten, sen får vi se.