Inför säsongen 1995/96 värvades backen Torbjörn Johansson till Leksand från IK Vita Hästen i Norrköping. Han kom att bli en av Leksands viktigaste kuggar under sju säsonger. I år har han klivit in som coach tillsammans med Per Bäcklin för Leksands J20 lag som blev svenska mästare ifjol.
Idag möter ni ”Tobbe” i Old School Leksand.

Torbjörn Johansson fick sin hockeyuppfostrad i Himmelstalundshallen i Norkköping.
- Jag är ju inte uppväxt inne i själva Norrköping utan närmare Kolmården kan man väl säga. När jag var ung så fanns det bara en hall i Norrköping och ibland fick vi träna där inne men ganska ofta höll vi till på utomhusrinken.
- Då var intresset för hockeyn ganska stort i Norrköping. Fobollen med IFK Norrköping i allsvenskan var det som intresset på sommrarna riktades mot och hockeyn med Vita Hästen på vintrarna.

Du spelade ju både fotboll och hockey, men när bestämde du dig för att just hockeyn skulle bli den sport du kom att satsa på?
- Jag hade väl egentligen inga sådana tankar före jag sökte in på hockeygymnasiet i Västerås 1990. Då spelade jag i Vita Hästens juniorlag men ville söka in på ett hockeygymnasium. Det fanns inget i Norrköping utan det närmsta låg i Västerås. Så jag bodde där pluggade jag och spelade hockey med Västerås IK under en säsong.

Västerås IK låg i elitserien då och tränades av Pär Mårts och Bo Olofsson. I laget spelade bland andra Tommy Salo, Nicklas Lidström och Stefan ”Loppan” Hellkvist.
- Det var väl aldrig aktuellt att jag skulle spela i elitserien med Västerås den säsongen. Men klubben ville att jag skulle stanna kvar året efter och inleda säsongen i deras farmarklubb Westmannia från Köping. Där skulle även Mikael Karlberg och Tommy Salo inleda säsongen. Westmannia och Vita Hästen skulle spela i samma serie under den säsongen och då kände jag att det var lika bra att jag spelade för Vita Hästen, speciellt som man tillhörde Sveriges 14-15 bästa lag för tillfället.

Det var Tommy Boustedt och Sven Ericsson (pappa till Jimmie Ericsson som tidigare spelat för Leksand) som lyfte upp Torbjör Johansson i a-laget 1992. I Vita Hästen så var det idel spelare med elitserierutin. Bekanta namn i Vita Hästen för Leksands-ögon var bland andra Ronny Reichenberg och Peter Imhäuser.
- Vi var som sagt var ett av Sveriges femton bästa lag då. Men det var flera lag som ”toksatsade” under mina år i Vita Hästen för att gå upp i elitserien liknande det sätt som Leksand gjort under flera år nu. Bland annat så gick ju Malmö upp en av säsongerna.
- Visst hade vi ett lag som hade klarat av att spela i elitserien. Men när vi väl kom till kvalserien så fungerade det helt enkelt inte och det handlar om väldigt små marginaler mellan succé och misslyckande. En mardrömsserie att spela helt enkelt.

Om man inte går upp vill säga?
- Ha ha! Jag då är det världens roligaste serie att spela.

Vilka var Vita Hästens drivande spelare under dina år i klubbens a-lag?
- Björn Myrvold, Rickard Rauge, Pontus Molander, Peter ”Firsov” Eriksson med flera. Sedan hade vi Conny Gyllander i målet som gjorde några grymt bra säsonger. Vita Hästen hade en bra stomme under flera år och sedan kryddade man hela tiden med bra nyförväv utifrån. Det var väl anledningen till att vi var så pass bra under flera säsonger.

A-lagsdebuten?
- Jag var ju mest med och körde med a-laget efter jul den första säsongen och det var väl då som jag även debuterade. Men vilka vi spelade mot minns jag faktiskt inte. Men större delen av tiden i Vita Hästen så spelade jag just med Björn Myrvold bredvid mig på backen och vi fungerade väldigt bra tillsammans.

Inför säsongen värvar Leksand Mikael Karlberg och Joakim Lidgren från Björklöven, Stefan ”Loppan” Hellqvist och Anders ”Masken” Carlsson från Västerås och Torgny Löwgren och Torbjörn Johansson från Vita Hästen.
- Det var Olle Öst som hörde av sig och frågade om jag var intresserad av att komma till Leksand. Men redan året innan så frågade Wayne Fleming om jag var intresserad av att följa med Leksand på turné till Kanada för några matcher runt jul.
- Sen hade vi täta kontakter och givetvis var det stort att få chansen att spela i elitserien med ett så pass klassiskt lag som Leksand.

Leksand hade ett otroligt starkt lag med Johan Hedberg, Tomas Jonsson, Jan Huokko, Per-Erik Eklund, ”Masken” Carlsson, Niklas Eriksson, Tomas Forslund, Jonas Bergqvist med flera i laguppställningen.
- Visst var det stentufft på träningarna i början och jag hade det lite svårt att ställa om från division 1 spel till elitseriespel inledningsvis. Men det fungerade riktigt bra när jag väl hade kommit in i det och vid sidan om hockeyn så var det inga problem alls. Det var ett hur skönt gäng som helst.
- Jag är ganska lyckligt lottad som fått chansen att spela i lag som Vita Hästen och Leksand där sammanhållningen och stämningen i laget har varit helt suveränt.

I Vita Hästen hade du Brett McEwen som coach under flera säsonger och i Leksand fick du första året Wayne Fleming. Hade dom båda ungefär samma syn på ishockey?
- Jo, men det kan man nog säga och visst kunde det var en hjälpande hand för mig första säsongen i Leksand.

Vad kom Torgny Bendelins ankomst till laget 1996/97 att betyda?
- Man kan väl säga att Torgny och Fleming var kontraster mellan varandra. Jag hade haft Torgny lite redan i Vita Hästen¨men då hade han en annan typ av lag att coacha vilket han fick erfara ganska tidigt. Fast det gick bra det med och Torgny gjorde ett bra jobb i Leksand.

Säsongen 1996/97 vinner Leksand elitserien och året däpå slutar laget tre efter Djurgården och Färjestad med Torgny Bendelin i båset. I semifinal första året så blir Färjestad för starka och vinner med 3-2 i en klassisk semifinalserie där den kanske bästa hockey som Leksand spelat sedan guldåren på 1970-talet spelades. Säsongen 1997/98 är det MoDo som sätter stopp för Leksand, men nu i kvartsfinal.
- Vi hade ett otroligt jämt och bra lag under dom här åren. Johan Hedberg var grym i målet, bra backar och riktiga toppspelare framåt. Just den här stommen och att vi hade jättekul tillsammans både på och vid sidan av isen gjorde oss så starka. Sedan gjorde konkurrens situationen i laget att träningarna blev stetuffa, vilket vi hade en väldigt nytta av.
- Sen var det ju så att det här laget byggdes inte upp över en natt. Utan det handlade om att klubben jobbat under många år för att den här stommen skulle stanna kvar och jobba för Leksand.

Inför säsongen 1997/98 blossar svarta rubriker upp i ”kvällsdrakarna” då succétränaren, Torgny Bendelin, flyttades ner som juniortränare i Leksand till  förmån för Sune Bergman som 1995 lotsat HV 71 till SM-guld.
- Vi spelare pratade inte speciellt mycket om det här utan det var mer tidningarna som skrev om det. På den här nivån inom ishockeyn så tillhör det vardagen att tränare och spelare inte får förnyat kontrakt. Vi såg det väl mera som en förändring som säkert skulle bli bra den med.

Säsongen 2000/01 så tar ishockeyproffesorn Tommy Sandlin över Leksand och till sin hjälp fick han Björn ”Björsa” Åkerblom. Leksand skulle nu ta guld. Men i stället för guld så slutar säsongen med degradering till allsvenskan.
- Mycket gick snett det året. Vi hade aldrig något flyt i det vi gjorde och vi tog oss aldrig in i seriespelet. Man ska heller inte glömma att det var väldigt små marginaler för det var ju inte så att vi var utspelade i många matcher i serien.
- Tommys ankomst till laget blev även en väldig kontrast för oss spelare. Tidigare så var Leksand ett självspelande piano. Nu gick det grus i maskineriet oavsett vad vi gjorde. Allt blev fel den här säsongen.

Hur gick snacket i gruppen efter att det stod klart att Leksand skulle spela i allsvenskan kommande säsong?
- När det stod klart att vi skulle få nya tränare (Jarmo Tolvanen och Peter Ekroth) och att nästan alla spelare skulle stanna kvar i laget så knöt verkligen alla killar näven i byxorna och bestämde sig för att vi skulle ta tillbaka Leksand till elitserien. Det var en jäkligt häftig känsla och den sommaren så körde laget riktigt hårt för att vara väl förberedda inför seriestart.

Leksand vinner allsvenskan södra, superallsvenskan och kommer tvåa i kvalserien. Vilket innebar att Leksand åter var i elitserien.
- Jag tror att vi förlorade två matcher i allsvenskan och superallsvenskan den säsongen (Båda matcherna borta mot Tingsryd) så där var det aldrig något snack om saken i seriespelet. Men när kvalserien drog igång så inledde vi med att vinna på straffar mot Boden borta. Vi trodde innan kvalserien att det skulle bli den enklaste av alla matcher och vi fick knappt med oss poäng hem därifrån så visst blev det en del tankar hos oss.
- Andra matchen vände vi ett stort underläge hemma mot Björklöven och då det var tre fyra omgångar kvar så förstod vi att det skulle gå vägen.

Du gjorde sju säsonger i Leksand. Med vilken back fungerade du bäst?
- Tomas Jonsson och jag fungerade bra tillsammans. Han var ju den som styrde och ställde och jag anpassade mig efter det. Sen har jag haft äran att spela med Magnus ”Sigge” Svensson vilket är stort. Även Örjan Lindmark och jag fungerade väldigt bra ihop. Men det har aldrig varit några problem att spela med någon av dom andra backarna i Leksand.

Varför lämnade du Leksand?
- Uppriktigt sagt så var jag lite less på allting. Det blir lite speciellt att spela hockey här i Leksand under så många år. Visst trivdes jag väldigt bra under mina år i klubben men samtidigt så tog allting runt omkring för mycket energi ifrån mig. Jag behövde en nytändning och då fick jag och ”Loppan” Hellkvist chansen att spela en säsong i Hannover. Det lät ju kul så varför inte testa en säsong och på den vägen var det.

Efter ett år i Tyskland och Hannover så hamnar Torbjörn Johansson i den ryska ligan hos SKA S.t Petersburg.
- Här kan man tala om kontraster! Tanken var att jag spela ytterligare en säsong i Hannover eftersom det hade gått bra för mig där. Men nu blev det inget av med det och då kom den här chansen till spel i Ryssland. Varför inte, en ny kul erfarenhet var var väl dom tankar jag hade. Då var det inte speciellt många utländska spelare som spelade ryska ligan så det var väldigt tufft att vara svensk vid sidan av hockeyn. Det var knappt någon som talade engelska i varken laget eller på stan.

Ni hade bland andra tidigare NHL-stjärnan Valeri Zelepukin i laget. Var han lagets stora stjärna?
- Jo, det var han väl. Tidigare storspelaren Boris Michailov var tränare vilket är stort att fått vara med om. En som jag kände sedan tidigare var målvakten Sergejs Naumov. Vi hade spelat tillsammans i Leksand.

Andra namn ur SKA S.t Petersburs laguppställing var Yan Golubovsky. Hur delaktig var du i hans transfer till Leksand?
- Ha ha! Ja, det var väl inte så lyckat. ”Masken” frågade mig vad jag tyckte om Golubovsky och jag sa att Leksand kunde väl ta hit honom på Try-out. När jag spelade med honom i Ryssland så hade han just kommit tillbaka från NHL-spel och hade varit lagets bästa back. Han kom över hit till Leksand och hux flux så hade dom skrivit kontrakt med honom.
- Men Golubovsky trivdes aldrig i Leksand och när jag träffade honom under säsongen så var det inte samma kille längre.
- I Ryssland spelade jag även med Mike Watt som kom att spela i Leksand. Där fick jag bara frågan om han var en bra spelare som var värd att ta hit och titta på.

Tyskland, Ryssland, Italien, Österrike och Norge. Du har spelat i många olika länder. Men vart har det spelats den bästa hockeyn?
- I vissa stunder så spelades det en riktig bra hockey i Ryssland. Annars var nog Österrike och Tyskland dom länder som det spelades den bästa hockeyn. Framförallt så var det annorlunda och en bra erfarenhet att ta med sig. I Tyskland kunde man råka ut för alla möjliga galenskaper. Men det var bara att rätta in sig i ledet ha ha…

Säsongen 2008/09 så hoppade du in i IFK Ore.
- Under min första säsong i Norge så  fick jag besked om att jag hade en höft som jag var tvungen att operera. Operationen gick bra och jag började träna lite smått med Borlänge. Dom ville att jag skulle spela där men först testade jag om det fungerade och då blev det Ore där bland andra ”Jensa” (Nielsen) redan spelade. Det gick ju bra att spela men jag slutade trots allt efter den säsongen.

När och var föddes beslutet att bli tränare?
- Det var samma år som jag spelade för Ore. Jag tränade a-pojkarna i Leksand samtidigt den säsongen. Trots allt så har ishockeyn varit så stor del av mitt liv så jag ville fortsätta med den och det var väl en av anledningarna till att jag i år tackade ja till att träna J20 laget här i Leksand.

Hur ser annars Torbjörn Johanssons liv ut idag?
- Just nu så har jag fullt upp med att träna Leksands J20 lag som sagt var. Sen har jag två barn som jag försöker få tid till att aktivera.

Tre röster om Torbjörn Johansson:

Torgny Bendelin:
- När ”Tobbe” kom fram i Hästen så var inte klubben direkt kända för att få fram speciellt många bra talanger. Men ”Tobbe” var lite udda mycket tack vare sin attityd och inställning. Redan då mäkte man vilken enormt ambitiös kille det var.
- Jag låg aldrig bakom att han skulle komma till Leksand eftersom han var där innan mig. Men han gorde ett jättebra jobb där under dom år som jag var i klubben. Stabil, karraktär och en jäkla härlig attityd. Visst måste man kunna åka skridskor bra, skjuta o s v om man ska lyckas som hockeyspelare. Det kunde ”Tobbe” och dessutom hade han alla dom andra egenskaperna.
- ”Tobbe” tillhörde inte dom mest namnkunniga i det stjärnlag som vi hade då. Men han hade en enorm respekt hos sina lagkamrater. Du hörde honom aldrig gnälla eller visa missnöje med gester som du ibland kan se hos en del spelare. ”Tobbe” är en förbannat bra kille som alltid var positiv.

Tomas Jonsson:
- "Tobbe" var underbar att spela back tillsammans med. Jag visste hela tiden vart jag hade honom och man kunde alltid lita på att han gjorde sitt jobb till etthundra procent. Jag var den offensiva av oss två och han den defensiva, stor stark och mycket duktig vid sargerna och framför målet. Det gjorde att vi kompletterade varandra på ett mycket bra sätt.
- Han var väldigt underskattat som back. Såna som "Tobbe" är ett måste i ett lag för hans inställning och han sätt att vara som lagspelare var ovärdeligt för oss i Leksand.
- "Tobbe" är väl inte den som man kanske hörde mest i ett omklädningsrum. Men han tog även för sig ganska bra där och kom ofta med roliga kommentarer. En kanonkille rakt igenom.

Stefan ”Loppan” Hellkvist:
- "Tobbe" gick på hockeygymnasiet i Västerås då jag kom upp i klubbens a-lag. Jag tror inte att vi spelade tillsammans då utan det var nog först 1995 då han och Torgny Löwgren kom till Leksand från Vita Hästen.
- Våra familjer har blivit nära bekanta eftersom vi har spelat tillsammans i många år och vi har barn i ungefär samma ålder. Som spelare var han väl ingen speedkula direkt. Men han hade så många andra bra egenskaper som hockeyspelare så han klarde sig ganska bra ändå.
- I Hannover hade han väl en ganska liknande defensiv roll som i Leksand. Men i Hannover fick han väl lite mer användning av sina offensiva kvalitéer, för "Tobbe" hade faktiskt sådana också ha ha... Han gjorde en väldigt bra säsong i Tyskland och med det lugnet som han visade både på och vid sidan av planen vann han respekt hos killarna i laget. 

Fakta om Torbjörn Johansson:  http://www.eliteprospects.com/player.php?player=348

Gå med i Old School Hockey på Facebook och läs tidigare intervjuer: http://www.facebook.com/?sk=2361831622#!/group.php?gid=372232646445

(Bilder: Leksandsif.se arkiv, Foto Kenne)