Des Moroney ? Det finns inga dubletter.

När man säger hans namn så nickar de flesta igenkännande. Kanske har de hört hans namn i i en Svenne Rubins-låt. Kanske har de sett honom liva på en uterink i vårt avlånga land. Men vem var han egentligen?

Stockholmaren Ronnie Johansson har under flera år samlat fakta om tusentals spelare runt om i landet och vi kan här bjuda på ett axplock kring vad Des Moroney själv har berättat och vad andra sagt om honom. Håll till godo!

Des Moroney kom till Sverige efter några säsonger i så kallade farmarligor i Kanada och ett gästspel hos Paisley Pirates i Storbritannien. Hans korrekta namn är Desmond Moroney, född 15 februari 1935 i Sudbury, Ontario, Kanada. I Leksand spelade han vänsterforward men senare under sin aktiva tid i Sverige spelade han mest back.

Idag bor han i Skivarp i Skåne.
? Skivarp, säger Des på sin amerikansk-svenska, ligger efter kustvägen mellan Ystad och Trelleborg. Mitt ute på landet.

Hans pappa emigrerade från Irland 1912 till Kanada. Tanken var först att pappan skulle resa med Titanic men han bokade om biljetten strax innan avresan.
? Pappa jobbade först som brandman i Sudbury men började senare som kriminalkommissarie och var omtyckt av folket i vår stad men avskydd av maffian som fanns där berättar Des. Vi var tio syskon fortsätter han. De flesta är borta nu eller sjuka så jag har inte så mycket kontakt med Kanada längre. Min fru är svenska så nog blir vi kvar i Sverige.

Inledningen av karriären

Hockeykarriären inleddes i Sudbury där så många andra stora NHL stjärnor födds. Men det var aldrig riktigt nära med NHL spel för Des.
- ?You now? det var bara sex lag i NHL då, Detroit Red Wings, Toronto Maple Leafs, Chicago Black Hawks, New York Rangers, Boston Bruins och Montreal Canadiens så konkurrensen var hård. Men efter spel ibland annat Skottland så fick jag en bok med adresser till klubbar i Sverige av min gode vän Les Anning (Spelade bland annat för IK Viking i Hagfors). Jag skrev till flera klubbar och undrade om jag fick spela hos dem. Fagersta svarade först. Jag visste ingenting om Fagersta men tackade ja direkt. Jag hade ett anbud från Schweiz också men ville spela i Sverige.

Efter att Des tackat ja till Fagersta så ringde även IFK Munkfors och Södertälje SK.
? SSK ville att jag skulle komma och visa upp mig men jag hade redan gjort klart med Fagersta då.

Han förde FAIK helt otippat till kvalspel 1963. Men efter en ful spearing i kvalspelet så blev han avstängd och Fagersta blev utslagna. Visserligen slogs Des med allt och alla. Publik, domare, motståndare med mera men han hade även ett mycket stort kunnande på isen och fullkomligt öste in mål i dåvarande division 2.

Året i Leksand

Det lät höra om sig i datatidningarna när Desmond Moroney från Ontario i Kanada skulle bli tränare för Leksands IF. Ett Leksand som vid den här tiden mycket sällan värvade spelare utanför Dalarnas gränser. Nu hade klubben alltså värvat en transatlant.
När Des landade i dalabygden var han 28 år och hade alltså varit spelande tränare för Fagersta AIK i division 2.

? Rune Mases och några från Leksand hade väl läst om mig i tidningen. De hade gått bra för mig i Fagersta och jag har för mig jag gjorde många mål i division 2. Jag visste ingenting om Leksand men Rune sa att Nisse Nilsson spelade där och det visste jag vem det var.

Och visst satte Des sin prägel snabbt på Leksands hockey. Visserligen befann han sig nästan lika ofta i utvisningsbåset som på isen och han blev mycket riktigt också överlägsen vinnare av utvisningsligan i Allsvenskan. Hela attityden hos spelarna förändrades både taktiskt och mentalt.

Lars Ingels har hittat ett härligt citat från Expressen som verkligen passade den inställning Des visade i rinken.
? Att vara en god förlorare tycks vara viktigast här i Sverige. I Kanada är det viktigast att vinna.

Efter en usel inledning på Allsvenskan med ojämnt spel och massiv kritik mot just Moroney så stabiliserades spelet och folk började tala om att Leksand kanske kunde vinna sitt första guld.
? Jag fick inte spela några träningsmatcher innan säsongen eftersom jag fortfarande var avstängd efter spearingutvisningen. Jag fick inte ens coacha laget i båset utan stod på läktaren de första matcherna. När vi förlorade mot Clemensnäs och AIK i inledningen så sa jag till Rune att vi måste satsa på killarna som vunnit junior-SM i stället för de äldre som var lite trötta. Herregud, det var de bästa unga spelarna i Sverige vid den här tiden. Gunnar Andersson, Roland Bond och Lars-Erik Sjöberg var fantastiska backar. Framåt var ?Mapa? Sjögren fantastisk och ?Totte? Bengtsson med. Alla var unga och ville mycket. Rune Mases lät ?Totte? och ?Mapa? spela ihop med mig i samma kedja.

Guldvittring

Det såg mycket bra ut för Leksand i slutspelet där man i turordning vann över Södertälje, Strömsbro, Frölunda och Djurgården innan den moraliska finalen skulle spelas mot Brynäs. Inför 12 479 åskådare fick Des och hans Leksand på ?tafsen? med 2-4. Ridå ner, men Leksand kunde ändå spela till sig silvermedaljerna efter avslutningen med 5-5 mot MoDo och vinst över Skellefteå på bortais med 10-3.

Fast hur löd citatet Lars Ingels hittat i Expressens gömmor?
? I Kanada är det viktigast att vinna.

Efter säsongen gick ryktet att Des Moroney skulle få lämna Leksand efter en incident med Olle ?Mapa? Sjögren i egna laget där de skall ha pucklat på varandra ordentligt.
? Det där stämmer inte. Jag slog ?Mapa? med klubban över benskydden för att peppa honom. Det blev inget bråk. Han var en ?great? hockeyspelare. Här i Sverige förstorar man upp små saker som händer varje match hemma i Kanada.

Bosse Wallin har skrivit en typisk Moroney episod från tiden i Leksands IF. Det var i en match mot AIK (på den här tiden hade lagen gemensamt utvisningsbås) då Des blev förpassad till syndabåset där redan AIK:s Ingemar Johansson satt. Ingemar flinade hånfullt mot den utvisade Des och belönades med en klockren höger som skickade AIK-backen baklänges in bland stolar och bänkar! Sedan satte sig Des lugnt ner och klappade på bänkplatsen bredvid sig i en inbjudande gest mot Johansson.

Rögle nästa

1964 inleddes en gigantisk värvningskampanj i Ängelholm för Rögle BK:s räkning, Mannen bakom värvningarna var Gösta Carlsson (avled 2003 vid en ålder av 85 år) mer känd som ?pollenkungen?. 1963 lät han bygga Ängelholms första ishall. Med framgångarna för klubben, med bland annat serieseger i dåvarande division 3 med 18 vinster på 18 matcher och 224-32 i målskillnad, i ryggen så ville Carlsson bygga upp ett storlag. Man knöt bland andra till sig legenden Ulf Sterner samt som spelande tränare plockade man Des Moroney från Leksand.
Enligt myten var Sterner en spelare som Moroney inte drog jämt med och det påstås att det till och med var en av orsakerna till att Des lämnade Rögle

Ett rykte som dock dementeras av Moroney.
? Ulf Sterner och jag är goda vänner. Han är en av de största hockeyspelarna någonsin. Hade han stannat i NHL hade han blivit en ?big star?.

Efter två säsonger i Rögle så blev Lund IS ny hockeyadress för Des innan Västerås, Tingsryd, Örebro och Karlskrona fick dra nytta av hans tjänster både på isen och i båset.

Des var även coach för B-landslaget i Sverige under en säsong och assisterade Arne Strömberg på VM i Schweiz 1971. Ni vet då svenska spelarna blev kallade ?betalda drängar?.
? Efter vi förlorade mot Väst-Tyskland så blev det kaos där nere. Stämningen blev jättedålig och Arne skulle sluta. Förbundet frågade om jag vill ta hand om Tre Kronor men jag valde att följa Arne.

Kuriosa:

Des Moroneys statistik för säsongen med Leksands IF 63/64 löd:
20 matcher, 7 mål, 4 pass, 11 poäng och 52 utvisningsminuter.

Ni vet väl förresten att Svenne Rubins skrivit en låt som heter - Finns det någon som har en Des Moroney i dubblett? Gissa om bandet blev överraskat under en av turnéerna Des Moroney själv klev upp på scenen.

Ronnie Johansson